buskis

Mitt kulturella liv har på kort tid blivit synonymt med buskis. Igår såg jag Tsui Harks Peking Opera Blues (1/5) och idag läste jag Tord Baeckströms översättning av Aristofanes Lysistrate (3/5). Peking Opera Blues är en obegriplig film som bevisar att kineser saknar sinne för humor. Kinesisk komik går, i korta drag, ut på att någon halkar på ett bananskal. Tsui Hark måste verkligen vara världens ojämnaste människa: han jobbar på botemedel mot AIDS när han tagit paus från att spöa sin fru (långsökt liknelse! jag kan inte bevisa att han jobbar på något botemedel).
Lysistrate är en komedi från den grekiska antiken, och är egentligen rätt bra om det inte vore för Tords totala avsaknad av klass och fingertoppskänsla. Jag vill inte läsa ord som "make-up", "knulla" eller "kuk" i en översättning av ett antikt drama. Jag förstår vad du försökte göra Tord, du försökte ge texten en "ungdomlig" och "modern" klang. Du misslyckades kan jag avslöja.

Ikväll ska jag förmodligen se den där Jarmuschfilmen där GZA och RZA är med i. Den verkar lovande, jag älskar film och teve som skulle funka lika bra som radioteater.