Dirty South

Man kanske trodde att södern skulle ta det lite lugnt efter förra årets alla fantastiska skivsläpp. Icke så. Visst, nu klumpar jag ihop en massa musik som egentligen ligger väldigt långt ifrån varandra rent geografiskt, men men. Lil Waynes album Tha Carter II är fantastisk (4/5). Jag är som sagt ingen expert på södernhiphop, men det kändes som om det hände något när 808-rytmerna började möta Kanye/Just Blaze soulsamplingar. Titta bara på Stay Fly. I övrigt tycker jag det är lite kul att hits som Sittin Sideways och Still Tippin' låter som södernversioner av den boom bap som framförallt Premier gjorde klassisk; minimalistisk med scratchrefräng. Skillnaden är väl att Gang Starr & co aldrig nådde speciellt högt på listorna, men då ger ju också Premier oftast ett bittert intryck.

I övrigt är J Dillas Donuts (4/5) förmodligen årets hittills bästa album. Instrumentalhiphopen både gjordes och förgjordes i och med DJ Shadows Endtroducing (5/5). Den blev helt enkelt genren övermäktig, och det enda album som kommit i närheten är väl RJD2:s Deadringer (4/5). Som tur är försöker inte Dilla göra något snarlikt (lager på lager på lager med samplingar) utan släpper i princip en beatcd. Bara en låt är över två minuter och det hela är galet bra. Vem hade trott att man skulle sitta och lyssna på instrumental hiphop 2006?

"Cogito Ergo Sum"
Rolig men obehaglig blog.