Musiq

Hur kul är inte det här? MF Doom och RZA tillsammans! Väldigt bra och logiskt, då de både som producenter och emcees påminner mycket om varandra. Båda har ett underbart icke-flow och deras beats är alltid klumpiga och helt fantastiska. Låten har den underbara titeln Biochemical Equation och påminner en om att mysticism och hiphop alltid bör gå hand i hand. Lyssna på de phasade stråkarna mellan verserna och det klassiska RZA-tricket att inte lägga till något eget trumbeat till samplingen. Och tumvante-breaket innan Dooms första vers! Så enkelt, så bra! 4/5

Nya Kitsunésamlingen ja. Kitsune X svalnade oerhört fort för mig, med några undantag som alltid lika briljanta Hot Chip, Fannypacks bästa låt någonsin och inledande "Darling". Den där rock-som-dansgrejen känns inte så superkul längre. Bäst funkar det när artisten snor själva vers-refräng-greppet från rocken men ändå gör dansmusik. Det börjar bli lite jobbigt med alla trötta rocklåtar som sminkats upp med "en kul bas" och 909-trummor.
Kitsuné Maison Compilation pendlar mellan fantastisk electro och meningslös electro. Benjamin Theves Texas är trots den onödiga och malplacerade datorrösten ett fantastisk möte mellan Alter Egos Rocker och Daft Punk. Hot Chip är Hot Chip. Ruede Hagelstein gör trist rockdisco med vidrig jävla bas. Blä, inga fler discobasar på ett tag nu. (The Juan Maclean tog sista discobasbiljetten tills vidare). Popular Computer lyckas inte följa upp "Darling" men är ändå bra. Jag gillar hur de alltid trycker in så himla många grejer i sina låtar, det händer som något heeela tiden. Introt till låten är bäst. Not on the Guest-list är en rolig låttitel och grym låt även om den kanske borde ha varit lite hårdare. Tomboy!s Samba är för mig helt obegriplig. Roligt är att bästa låten (okej jag är otroligt partisk so sue me) är Lo Fi Fnks Change Channel. Go Sweden!
3/5

Baxendales I Built This City är underbart bögig poptechno. Nästan lika bra som Meloboys/Justus Köhnckes Hot Love. Köhncke har förövrigt gjort en remix av just I Built This City och den är fin, lite hårdare och klubbigare än originalet. Michael Mayer gör låten betydligt mörkare och suggestiv. Också mycket bra. Svårt att bestämma vilken av de tre versionerna som är bäst så skaffa alla! Vilket ni får, om ni köper tolvan. Vilket jag inte har gjort. Ja, ni läste rätt, jag laddar hem musik. Jag ser mig själv som något av en rebell. Stick it to the man!
4/5