Quel surprise!

Wow, jag trodde inte sådant här skrevs fortfarande. Digfi brukar ju vara en utmärkt sida (Lars ställer sig verkligen vid sidan av alla annan svensk musikjournalistik och det han kanske saknar i stilistik tar han igen i originalitet.) men den här texten är ju som Quote i kubik eller en recension på Whoa eller Dj-silence.com.
"The Mouse and The Mask blir dessvärre aldrig lika kraftfull som Madvillainy, men den är en naturlig följd av en i övrigt andefattig och själlös hiphopkultur."
Jag är förundrad över hur någon kan skriva något sådant utan att må dåligt över sig själv och sitt liv. Har Olof Rundcrantz ingen skam i kroppen? Eller bara en ovanligt dålig smak och bristande analytisk förmåga? En aversion mot originalitet? En förkärlek till att skriva som ett lillgammalt barn? Jag vet inte, jag blir inte klok. Man mår dåligt, man går och lägger sig igen och hoppas vakna upp till en värld mindre patetisk. (3/5 till skivan The Mouse and The Mask är vad jag också skulle ge den, but that's beside the point)