Getting any?

Onsdag people! Live med yours truly på C/O på Jeriko. Be there or be square. Tell your friends (iofs så har jag daglig kontakt med alla som läser här och de vet således redan om spelningen).

Igår såg jag Getting Any, en japansk buskis av Beat Takeshi. Beat är en av mina absoluta favoritregissörer och ligger bakom sådana klassiker som Sonatine, Hana-bi och Dolls. Han är även känd som poet, författare och programledare i typ 20 japanska teveprogram. Hur han skriver vet jag inte, men om man ska tro myten om japansk teve (hysteriska skrik, sexuell förnedring) så framstår Getting Any som den egentligen kanske mest logiska Takeshifilmen. Ingenting av hans typiska kontrast mellan minimalism och ultravåld finns att finna. Filmen handlar om en otroligt obehaglig medelålders (tror jag, kan var något yngre) man som drömmer om att få ligga med en tjej. Denna dröm gör att han blir indragen i diverse lustigheter. Tyvärr innebär japanska lustigheter nästan uteslutande att någon får en blomkruka i huvudet eller tjuvkikar på tjejer som duschar. Getting Any är dock riktigt rolig de första 20 minuterna, sedan blir det bara för mycket och när huvudpersonen förvandlas till en enorm flugmänniska i slutet börjar man fråga sig hur detta kan vara ett verk av samme man som gav oss Scene By The Scene. Det är ungefär som om Vashti Bunyan skulle göra en låt med drängarna. Eller att Ingmar Bergman skulle regissera Stefan och Krister. Visserligen är avståndet mellan väster-och österländsk humor stort, men inte ens japanerna kan väl tycka att Getting Any är en sofistikerad komedi?
Men om det hela känns lite märkligt så är det ändå väldigt uppfriskande. Även om jag inte direkt älskar buskis så hade det vara skönt om fler artister var lika avslappnade som Beat Takeshi. Han visar, trots att Getting Any är en ganska dålig film, att det ena aldrig behöver utesluta det andra. 2/5