Jazz!

Bra kväll. Lördag, DJ-ing och ingen alkohol. En sällsam upplevelse. Jazzattacks var verkligen otroligt bra, enda gången man tänkte på annat var när de drog ned tempot. Ofta när hiphop tar in jazzinfluenser så blir det (åtminstone de senaste sju åren) väldigt såsigt. Rhodes och mjuuuka gitarrer. George Benson. Ibland är det fint (som med viss neo soul) men oftast blir det bara outhärdligt. Därför var det uppfriskande att Jazzattacks snarare är ett jazzband med rap än vice versa. När det var som bäst så kändes det lite som Charles Mingus, den bästa jämförelsen mina otroligt fattiga jazzkunskaper bjuder. Jazzattacks är i alla fall bandet för dig som tycker att det bästa med Timbuk & Damn!s konserter är när de spelar Incredible Bongo Bands cover av Apache. DJ:andet gick ganska bra förrutom att folket inte fattade Bennassi Broslåten och inte blev lika pepp på Ying Yang Twins/Darin-mixen som de borde ha blivit. Och så var volymen för låg, men det var inte mitt fel utan Retros töntiga grannar. Jazzattacks: 4/5

The Juan Macleans album från tidigare i år är verkligen väldigt bra. Egentligen är man ju rätt trött på den där grejen med lite funk, lite elektronik och lite disco. The Juan Maclean är dock tillräckligt lite rock och tillräckligt mycket Kraftwerk för att det ska räcka hela vägen. Albumet heter Less Than Human och har hållit betydligt längre än LCD Soundsystems (som var bäst i cirka fem minuter). Bästa låten heter Give Me Every Little Thing och kommer undan med allt det som man egentligen borde vara lite trött på. 4/5