Happiness

Happiness of the Katakuris är den bästa musikal jag sett. Till och med bättre än South Parkfilmen. Happiness of the Katakuris skulle mycket väl kunnat vara den bästa filmen över huvudtaget. Det är den inte, men det beror bara på att det råkar finnas några andra filmer som är lite lite bättre. Miike Takashi är rolig. Han är något av ett geni. I Happiness... trycker han in tre-fyra filmer på två timmar. Det är förvånansvärt rolig japansk humor, fantastiska sång&dansnummer samt en söt liten familjehistoria. Filmen handlar i kort om en familj som har ett bed-n-breakfast men få kunder. De gäster som kommer dit dör i diverse olyckor som familjen inte rår för. För att inte få dålig publicitet och förlora den inkomst som hela familjen är beroende av begraver man kropparna. Det kanske låter som en hemsk och "lite galen" film som man borde hata. Och den hade nog mycket väl kunnat vara det också om det inte var för Miikes förmåga att skildra de mest störande historier på ett mänskligt sätt. Scenen när mamman och pappan stillsamt diskuterar om huruvida de ska flytta kropparna eller inte (dammen vid vilken de begravt liken ska grävas ut) är lika bisarr som vacker. Och en film som både får ögonen att tåras OCH innehåller ett zombiedansnummer kan ju aldrig vara dålig. 5/5

Igår: ganska lite folk men trevligt ändå. Dessutom en spådom: 3 - den nya IT-bubblan!