Grattis!

5/5 till sista avsnittet av Grattis Världen, ja hela programserien faktiskt. Visst, jag gillar verkligen Filip&Fredrik, även det stundtals väldigt ojämna High Chaparall; men Grattis världen är tveklöst det bästa de har gjort. Framförallt har det intressantaste - dynamiken mellan programledarna - fått ett större utrymme än tidigare. (Ett problem med High Chaparall och i viss mån 100 Höjdare var ju att kändisarna respektive gästerna oftast var så mycket tråkigare än Filip och Fredrik själva.) Visst, på ytan förefaller Grattis världen handla om två killar som åker till olika mer eller mindre ironiska resmål och dricker sig fulla, men jag tycker ändå att det är ett väldigt fint program. Som när deras föräldrar var med, eller när Fredrik övernattade på ett buddhisttempel samtidigt som Filip till synes desperat försöker festa järnet på egen hand.
Bäst är såklart just Filip med sitt gulliga hundansikte. Han lyckas på något mirakulöst sätt komma undan med att vara den där killen i klassen som äter maskar för att få uppmärksamhet. Några av de bästa grejerna i år (jag har missat bondageavsnittet i Japan som tydligen ska vara fantastiskt, hoppas på torrents):

• När de besöker en otroligt sorglig grönländsk "nattklubb" till suggestiv, lite olycksbådande "Insider"-musik.
• När Filip simmar över engelska kanalen. (snyggt trick med boken "Mustaschen" i slutet också!)
  
• Igår när Filip, i väldigt överförfriskat tillstånd, raggade på en tjej i tron att ingen filmade.
  

Det finns såklart många fler, men det finns annat i livet än att lista sina favoritögonblick i ett tvprogram. Jag undrar dock vad Paul Hollender kände i gårdagens avsnitt? Han återvände väl nästan till the scene of the crime? Jag är iofs osäker på om han ens var med, i dagens DN läste jag att han tydligen är lite misspepp på baltikum över huvud taget.