hjälte!

AZ. Så bra, så lite kärlek. Det var han som gjorde den där gästversen en gång i tiden och fick ett skivkontrakt som tack. Han har egentligen aldrig släppt ett helgjutet album (Do or Die kommer dock nära)... men. Man måste älska honom lika mycket som AZ själv verkar älska drogerna.
AWOL har en producentbudget som knappast skulle räcka till mer än en virveltrumma från Pharell, men någonstans bland de simpla soulsamplingarna döljer sig ett fint litet hiphopalbum. AZ har tveklöst ett av hiphophistoriens bästa flow. Få, om ens några, rappare har samma förmåga att verkligen flyta. Texterna är knappast originella, men det spelar ingen roll när allt vecklar ut sig så snyggt; stavelserna flyter runt likt jazz. Och så är ju Still Alive med, ett försök att göra en klubbhit som blivit vad som bäst kan beskrivas som amerikansk grime. Det blir lite grann på samma sätt som när dancehallproducenter samplar Eye of the tiger; en tumvanteapproachen till hits som är så oemotståndlig. Man försöker göra samma sak som de stora hitmaskinerna och misslyckas på ett bedårande sätt.
Skönt med sådan hiphop i ett klimat som börjar bli lite väl fyllt av Scott Storch kirurgproduktioner där varenda detalj är perfekt avvägd. AZ gör kanske inte många nya grejer på skivan, men är inte hiphopen tillräckligt gammal för att vi ska få unna oss artister som tillåts "gräva där de står?". 3/5

4/5 till Hamlet. Bra grejer!
3/5 till En Midsommarnattsdröm. Inte så våldsamt engagerande, men snyggt utförd.