fantastiskt roligt DN-citat

"Norrmannen Thor Bjorklund var from, ärlig och hårt arbetande. Som en osthyvel."
- Croneman om osthyvelns skapare

Johan, är du inte och inkräktar lite på Po Tidholms territorie nu?

bio

Såg äntligen Det Levande Slottet. Den var bättre än förväntat. Karaktärerna var några av de bästa och mest mångsidiga i en Miyazakifilm hittills. Sen att manuset hade några skavanker spelar ingen roll; det finns få filmer som bjuder på lika attraktiv verklighetsflykt. 5/5

Bob Dylandokumentären No Direction Home var rätt bra, men det hade varit kul att lära sig något nytt. Det fanns ju inte direkt några överraskningar, ej ens för mig som inte har läst en endaste liten Dylanbiografi. Visst var det så klart kul när han körde över folkmusikpubliken med elektricitet, men den historien har väl ingen lyckats missa? (Intervjuerna med besvikna fans var dock fantastiska att se och hade kunnat vara hämtade ur en Christopher Guestfilm.)
Intressantast var annarst Joan Baez samt allt roligt arkivmaterial: Visst såg New Yorks 60-tal fantastiskt ut! Men i slutändan hade jag nog helst sett en Bob Dylan: All access. Jag vill höra skitsnacket från gamla polare och groupies; jag vill höra om när han gav Beatles knark (igen!) och trashade hotellrum (detta nämndes men utvecklades aldrig). För om det är något som behövs så är det inte en till respektfull film/bok som diskuterar "fenomenet" Bob Dylan i en politisk/historisk kontext ("I have a dream", Vietnam etc). I want the dirt!
3/5

hipp!

Åkte till Hipp. Shirin blev för full och spydde så vi fick skicka hem henne. Första timmen var rätt sorglig, ett tokroligt band iförda stora "disco"-peruker i garn spelade covers av låtar som Stayin Alive och YMCA. Jag kände äcklet och fördrev tiden med att diskutera knarkpolitik med Sebastian och lämna obehagliga mobilsvar. Sista timmen var dock jätterolig: superkommersiell dansmusik; Mylo och Sugababes; oförfalskad glädje!
3/5

FCZ, igen.

Chatt med Glenn:
"Lena persson säger: hej glenn! jag såg tore ute på krogen i onsdags, dan före match. vad säger du om det???
Glenn Hysén säger: Vi har diskuterat det. Tore hade väldig ångest men han är OK nu"

Tore! Vad kommer härnäst, knark och utvikningsbrudar?

Det är tydligen hippt med "nördar". Det har pågått några år nu främst i och med Sagan om Ringentrilogins enorma framgångar och lyckade Marvelfilmatiseringar. Filmen 40 Year Old Virgin är den senaste "snackisen". För att vara tidigt ute har jag investerat i en garderob som speglar detta. Och nu menar jag inte banala saker som tjocka glasögon och hängslen, Kock-blog gräver självklart djupare än så!
Trendkänsliga H&M insåg att det inte riktigt var läge att lansera Matrixmodet när del två och framförallt del tre i trilogin var så usla. Nu är det glömt och vi minns den första grymma filmen och kan nu med glädje ta på oss samma rock som Neo. (Svart, lite italiensk prästinspirerad ni vet). Jag har valt att inte komplettera med svarta solglasön eller latex, men utesluter det inte helt.
Och inte stannar jag där heller, nej jag gräver ännu djupare, så djupt att jag kanske aldrig mer kommer komma upp. Jag har nämligen köpt en jacka som för tankarna till lajvrollspel. Inte nog med det, jackan är kall och var fruktansvärt dyr. Dåraktigt säger ni? Avant-garde säger jag.
Jag trodde att sena 2005 för mig skulle bli finkultur, men jag börjar ana att slutet på detta år och definitivt tidiga 2006 kommer att handla om 20-sidiga tärningar, codex och Magic:the gathering.

sthlm i mitt hjärta

...Stockholm har blivit kallt. Usch och fy, det känns bra att vara tillbaka i söderns milda bris med dess otvungna innevånare, en plats där "man kan vara sig själv". Det roligaste med Stockholm är fortfarande SoFo-begreppet. Det är skönt när en så ängsligt trendig stad trampar i klaveret. Mer sånt! Malmö är förresten inte mer avslappnat, bara mer förslappat.

Spelade skivor och drack varm gratisöl. En av de som djade före mig kom och klagade på att jag inte spelade "riktig hiphop". Han sa inte exakt vad han menade med riktig hiphop, men säkert är att Stay Fly i alla fall inte är det. En ocharmig man som tillsammans med sina vänner spelade ett tråkigt set bestående av en jävla massa synkoper. Annars var det trevligt, nya Quote är rätt bra.(3/5) Framför allt SSG:s Kool Keithintervju. (Jag har skrivit en krönika om KRS i den, kolla upp om ni är sugna på språklig briljans och häpnadsväckande insikter)
Fick det bekräftat att mina fans som vanligt är krumma, unga män med vänlig blick och darrigt handslag. Jag lovar att Mr. Collipark har jättesnygga beundrare.
4/5

Jag köpte min första diktsamling idag. Det känns som ett modigt och moget steg in i vuxenlivet och finkulturen, även om det var ett jävligt kommersiellt val av författare (Tranströmer). Babysteps, babysteps... Jag läste i alla fall första delen och förstod inte mycket, men mäktigt var det!

Jag läste för övrigt min första hela Patrik Forshagerecension i NG idag. Finns det på allvar någon som verkligen läser hans texter? Bryr sig någon? En av Sveriges mest umbärliga musikskribenter, och det vill inte säga lite. Han toksågade i alla fall Burt Bacharachs senaste med trötta klyschor om "hissmuzak". Please. Har Patrik helt missat hela antirockgrejen (som iofs är över, är han kanske steget före den gamle räven?). Man behöver kanske inte vara antirock, men man bör definitivt fortsätta vara antirockjournalistklyschor. Det värsta som hade kunnat drabba Burt Bacharach hade ju varit ett till "snyggt" producerat album med "riktiga instrument", träblås och sånt obehagligt. Det är ju det supercleana ljudet från Grand Pianosamplingsskivor man vill åt. Midibas! 1/5 till Patrik, som väl aldrig kan vara en speciellt lycklig människa? Över femtio och skriver olästa recensioner. NG känns förövrigt lika ängslig som en gratisfest. Senaste numret av Rodeo är en annan femma. Otroligt bra, trots omotiverad intervju med Andreas Wilsson. Jag brukar störa mig på folk som klagar på "90-talshumor" och ironi (ironi är ju faktiskt det enda roliga, förrutom japansk snubbelhumor) men när jag läser senaste NG måste jag motvilligt erkänna att det känns lite sunkigt. Rodeo är luftigt, roligt och - med brist på bättre ord, och jag vet att detta kommer låta hemskt men missförstå mig rätt - inspirerande. 2/5 till NG, 4/5 till Rodeo.

Övrigt: I en intervju säger Peter LeMarc något om att akustisk musik liksom håller bättre än annan, och att det är därför han valt att "rädda" sina låtar från sina 80-talsbojjor. Puhlease, nu har jag inte hört speciellt mycket LeMarc men jag skulle tusen gånger hellre höra maffiga körpartier och whiplashvirvlar än en akustisk skiva med försiktigt och "lyhört" komp. Man ska vara försiktig med att skriva om sin egen historia Peter, titta bara på den ursprungliga Star Warstrilogin och hur illa det gick. Inte ens du kan ju ha missat att 80-talet har varit tillbaka ganska länge.

Burt Bacharach

Trevligt! Sordinerad trumpet. Dr Dre. Jag har svårt för Painted From Memory, Elvis Costello gillar jag inte av någon anledning och skivan virade in sig själv i en filt tills den inte kunde andas längre. Men nya skivan är underbar. Inledande låten Please Explain måste vara Dre och innehåller så jävla mycket melodislingor och detaljer att man blir alldeles vimmelkantig. Quel symphony! Bli inte förvånad om Bill Murray kommer stirra tomt till några låtar från At This Time någon gång i framtiden.
Killen i kassan på Folk&Rock i Lund visste inte vem Burt Bacharach var så jag fick bokstavera. Ungdomen av idag alltså. 4/5

Han är otroligt stilig måste jag säga. Det gäller att åldras med värdighet.

Några som inte åldrats med värdighet är deltagarna i Surreal House. Flava Flav från Public Enemy har som bekant varit på knarket lite väl mycket och Brigitte Nielsen är otroligt äcklig. Hon visar brösten och pratar hela tiden om hur det är i Europa. I Europa är nämligen Brigitte en stor stjärna och ingen förfasas över hennes blottade hängbröst, eftersom alla är nakna mest hela tiden.
Jordan från NKOTB är nästan sorgligast. Inte lika störd som många av de andra, men så osäker och medveten om sin numera obefintliga karriär att det gör ont att se honom. Han pendlar mellan självgodhet över NKOTB-tiden till smärtsam självinsikt över att han förmodligen aldrig kommer göra någon egentlig comeback. Flava Flavs kommentar: "He got old and fat". En bonus är att Joey från Huset Fullt är med och är ungefär lika tråkig som sin rollkaraktär. Kul dock att han och Flava verkar ha bondat! 3/5
Surreal House sänds på måndagar klockan 22:45 på Kanal 5.

Mr! Mr!

Mr Collipark är definitivt den nya Lil' Jon, dvs en producent som bara verkar ha en idé, en idé som turligt nog är sjukt jävla bra. Collipark är väl mest känd för Wait som ingen lär ha undgått. Det beatet består i princip av en bastrumma som extraknäcker som basgång. Colliparks grejer på David Banner och Bun Bs nya skivor är ungefär samma sak fast med några synthljud på. Och glöm inte att vi alla dömde ut Swizz Beats för att han bara hade "tur" som kom på att det var roligt med enkla keyboardslingor i hiphop och egentligen inte hade någon verklig talang. Titta bara nu. Touch it!
Jag tycker att någon borde ha sträckt ut Dead Presidents Hiphop till en hel producentkarriär, by-the-by.
5/5 till Mr Collipark, världens bästa namn.

Huvudstaden imorgon, trevligt.

Shopping!

Det enda som ger verklig lycka är att äga saker och att eventuellt ta knark. Idag har jag införskattat detta:

1 par Svenssonjeans: fina, gratis, tack Mariano!
10 vinylskivor: soul, black box bland annat (Ride on time ni vet)
1 Fahrenheit, xbox. Verkar otroligt bra och spännande!

Håller tummarna för att min lärare ska vara snäll och låta mig slippa undan seminariet på torsdag eftersom jag vill till stockholm och spela skivor på onsdag. Quotefest. I Malmö är det någon konstig Studio54 grej på lördag. Lär bara bli fel, Boney M och Hansadisco istället för "I love music". Jag funderar hursomhelst på att gå dit och känna mig medelklassöverlägsen, hoppas på att få samma sköna känsla av supremacy som infann sig på &Bar i lördags. En häftig underdog som inte bryr sig om svarta skor och skjorta.

Bra dag idag alltså, trots att Sebastians dator inte funkar vilket kommer innebära att han kommer använda min vilket i sin tur innebär att jag måste komma ihåg att rensa mitt history hela tiden eftersom han pluggar genusvetenskap och har fallit för grupptrycket och tycker att porr = kvinnoförtryck. Suck.

Imorgon ska vi se Det Levande Slottet och mina förväntningar är höga.

Jag är även jättepepp på att höra Burt Bacharachs nya album. Dr Dre är ju med och producerar! Väldigt intressant och rätt logiskt med tanke på att hans beats på senaste har blivit mer och mer akustiskt symfoniska. Mike Elizondo (Dres sidekick som varit med och gjort bland annat In Da Club) producerade Fiona Apples senaste. Det roliga i sammanhanget är att ursprungsversionen av Extraordinay Machine producerades av Jon Brion (Eternal Sunshinesoundtracket bland annat) och finns på nätet. Jon Brion är ju som bekant co-producer till Kanye West på Late Registration. Det hela känns vackert på något sätt.

Felix da Housecat och (P) Diddy gör ett nytt försök att korsbefrukta electrohouse och hiphop i Jack U som jag inte hört i en helhet men som verkar rätt rolig (men inte lika grym som Touch It!). Diddy dissar tydligen hiphopare som inte gillar electrohouse vilket ju självklart är jättekul. Inse hur mycket bättre Jay-z och Nasbråket hade varit om det inte hade handlat om något så trivialt som kvinnor utan istället om vilken version av Just Fucking som är bäst.
Nu väntar vi med spänning på sammarbetet mellan Alter Ego och Cam'ron.

Och jag fick veta att ett av mina beats sannolikt kommer dyka upp på en skiva som ska gästas av såväl Killah Priest som... sångaren i Sugarplum Fairies.

Lite FCZ

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,717931,00.html

Jag tror nästan att jag har underskattat Tore lite grann.

Fint av Glenn:
"Jag hoppas att programmet kan göra en del för att återupprätta nörden.
Och förresten vem är jag, som sitter i min lilla fotbollskokong, att kalla dem för nördar? Det kanske är jag som är den riktiga nörden.
När de här killarna börjar snacka så är det högskolenivå. Då är det bara för mig att gå därifrån."
(http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,716333,00.html)

Mattis poesi, kanske inte den bästa jag läst
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,717306,00.html

modell!

Modellgrejen igår var ur skönhetssynpunkt en ganska sorglig tillställning. Men gratis mat är ju alltid trevligt. Pausefesterna har alltid, av någon anledning, otroligt goda kronärtskockor!
Jag gillar för övrigt inte att "ta en drink". Antingen ingen alkohol alls eller medvetslöshet. Annars sitter man bara där och får light baksmälla och somnar till Blade2 (4/5) såsmåningom.
2/5

Måste köpa nya skivor, åka till Stockholm och läsa ut några böcker; bli frisk och köpa Pro Evolution 5.

Närmast en vit helg, när jag väl dricker är det på Gräddhyllan i Lund och inget klubbande på en vecka. Det här uppväxandet har gått lite väl fort. Jag har tittat lite på charterresor till Turkiet; bodyshots och inkastare istället för dyr öl och utkastare är troligtvis vad jag behöver.

kort lista

Idag tänkte kock-blog fira helg med...
Världens bästa skivor! direkt hur huvudet, utan kommentarer

1. Kanye West - College Dropout
2. Daft Punk - Discovery
3. The Streets - Original People Material
4. John Coltrane - A Love Supreme
5. Van Morrison - Astral Weeks
6. Nina Simone - Sugar in my bowl: the best of
7. Gang Starr - Moment of truth
8. Jay-z - Blueprint 2
9. Stevie Wonder - Innervisions
10. Michael Jackson - Thriller
11. Jay-z - Reasonable Doubt
12. Nas - Illmatic
13. GZA - Liquid Swords
14. Pet Shop Boys - Behaviour
15. R. Kelly - TP2.com
16. Jay-z - Blueprint
17. The Knife - Deep Cuts
18. Kathryn Williams - Little Black Numbers
19. Arthur Russell - Calling out of context
20. Common - Resurrection

Herre min Gud vad jag förmodligen kommer ångra denna lista. Men det fina med bloggen är att man enkelt kan rätta till sina misstag! Önskar livet var mer så

Tekniken har kommit så långt!

Wow, en knäpp norrman har timestretchat hela Beethovens 9e till 24 timmar! Lyssnar på den nu, låter väldigt episkt.
http://www.notam02.no/9/

Igår var jag ute med delar ur min gamla klass, vilket var okej. Dock finns det några riktigt vidriga människor där, framförallt en kille som, spelat ironisk, tyckte detta hans egna påfund var kul:
"Gud: Nietzche är död!"
Vad var det där? Vad händer? Jag sitter på min fritid och lyssnar på studentikosa skämt på jävla Gräddhyllan i Lund. Känner mig smutsig och skamsen. Modellfest på lördag iaf, alltid något.

hjälte!

AZ. Så bra, så lite kärlek. Det var han som gjorde den där gästversen en gång i tiden och fick ett skivkontrakt som tack. Han har egentligen aldrig släppt ett helgjutet album (Do or Die kommer dock nära)... men. Man måste älska honom lika mycket som AZ själv verkar älska drogerna.
AWOL har en producentbudget som knappast skulle räcka till mer än en virveltrumma från Pharell, men någonstans bland de simpla soulsamplingarna döljer sig ett fint litet hiphopalbum. AZ har tveklöst ett av hiphophistoriens bästa flow. Få, om ens några, rappare har samma förmåga att verkligen flyta. Texterna är knappast originella, men det spelar ingen roll när allt vecklar ut sig så snyggt; stavelserna flyter runt likt jazz. Och så är ju Still Alive med, ett försök att göra en klubbhit som blivit vad som bäst kan beskrivas som amerikansk grime. Det blir lite grann på samma sätt som när dancehallproducenter samplar Eye of the tiger; en tumvanteapproachen till hits som är så oemotståndlig. Man försöker göra samma sak som de stora hitmaskinerna och misslyckas på ett bedårande sätt.
Skönt med sådan hiphop i ett klimat som börjar bli lite väl fyllt av Scott Storch kirurgproduktioner där varenda detalj är perfekt avvägd. AZ gör kanske inte många nya grejer på skivan, men är inte hiphopen tillräckligt gammal för att vi ska få unna oss artister som tillåts "gräva där de står?". 3/5

4/5 till Hamlet. Bra grejer!
3/5 till En Midsommarnattsdröm. Inte så våldsamt engagerande, men snyggt utförd.

Touch it

Ooooooh. Jag vet att den här låten egentligen är alldeles för bra i teorin. En hiphoplåt som samplar Daft Punk, hur otroligt rockjournalist är inte den idén egentligen? Det sköna är att Busta Rhymes Touch It verkligen håller hela vägen, på riktigt. Swizz Beats har haft några svåra år efter att Ruff Rydersgrejen blev trött men verkar vara på väg tillbaka och visar här att han är en av hiphophistoriens bästa producenter. (Det var Swizz som samplade keyboardpresets och blev stämd av synttillverkaren Roland). Busta är Busta och gör sin grej, men, alltså, beatet. Technologic har aldrig låtit bättre, inte ens i Vitalicremixen. Touch It är en perfekt liten låt som precis som Goodies eller Wait glider in fint i electrodjsetet. Swizz borde få något sorts pris för sin integreringspolitiska insats. 5/5

Appropå Daft Punk så har jag fortfarande inte gett upp försöket att älska Human After All. Jag vill ju så gärna, men det är svårt. För närvarande gillar jag verkligen 4 låtar, hatar 3 och ställer mig 3/5 till resten.

Tsuiiii

Film film. Igår såg jag två stycken, båda regisserade av Tsui Hark (den bättre av dem med hjälp av Ringlo Lam.)
Den ena filmen hette Seven Swords och är Tsui Harks senaste film, ett tafatt försök att göra en "stor" film som resulterat i katastrof. Om ni är intresserade av att läsa en längre text om detta haveri så kan ni gå in på sexycommandoclub där Sebastian skrev mer om Seven Swords än vad någon borde tvingas göra. (1/5)
Den andra filmen hette Twin Dragons och var en förvecklingsactionkomedi med Jackie Chan som tvillingpar, och var trots de minst sagt tveksamma premisserna riktigt, riktigt bra och rolig. Kinesisk humor och Jackie Chan kan alltså vara okej! (4/5)

Jag håller för övrigt på med en Lofifnkremix som kommer bli otroligt bra...!

Debatt

Sjukt pinsamt Insider igår om Fi. Jättedåligt, orkar inte skriva något roligt om det för jag tror alla som såg det insåg komiken. Trist i alla fall att det blev en sådan sandlådenivå på debatten; det känns rätt sorgligt när halva tiden går åt till att Fi får förklara för EvaEmma vad feminism är. Det märktes att ämnet inte direkt intresserade Robert Aschberg (skönt att han får sätta fast folk som fifflar med hastighetsmätaren till begagnade bilar i nästa avsnitt!).

Happiness

Happiness of the Katakuris är den bästa musikal jag sett. Till och med bättre än South Parkfilmen. Happiness of the Katakuris skulle mycket väl kunnat vara den bästa filmen över huvudtaget. Det är den inte, men det beror bara på att det råkar finnas några andra filmer som är lite lite bättre. Miike Takashi är rolig. Han är något av ett geni. I Happiness... trycker han in tre-fyra filmer på två timmar. Det är förvånansvärt rolig japansk humor, fantastiska sång&dansnummer samt en söt liten familjehistoria. Filmen handlar i kort om en familj som har ett bed-n-breakfast men få kunder. De gäster som kommer dit dör i diverse olyckor som familjen inte rår för. För att inte få dålig publicitet och förlora den inkomst som hela familjen är beroende av begraver man kropparna. Det kanske låter som en hemsk och "lite galen" film som man borde hata. Och den hade nog mycket väl kunnat vara det också om det inte var för Miikes förmåga att skildra de mest störande historier på ett mänskligt sätt. Scenen när mamman och pappan stillsamt diskuterar om huruvida de ska flytta kropparna eller inte (dammen vid vilken de begravt liken ska grävas ut) är lika bisarr som vacker. Och en film som både får ögonen att tåras OCH innehåller ett zombiedansnummer kan ju aldrig vara dålig. 5/5

Igår: ganska lite folk men trevligt ändå. Dessutom en spådom: 3 - den nya IT-bubblan!

Getting any?

Onsdag people! Live med yours truly på C/O på Jeriko. Be there or be square. Tell your friends (iofs så har jag daglig kontakt med alla som läser här och de vet således redan om spelningen).

Igår såg jag Getting Any, en japansk buskis av Beat Takeshi. Beat är en av mina absoluta favoritregissörer och ligger bakom sådana klassiker som Sonatine, Hana-bi och Dolls. Han är även känd som poet, författare och programledare i typ 20 japanska teveprogram. Hur han skriver vet jag inte, men om man ska tro myten om japansk teve (hysteriska skrik, sexuell förnedring) så framstår Getting Any som den egentligen kanske mest logiska Takeshifilmen. Ingenting av hans typiska kontrast mellan minimalism och ultravåld finns att finna. Filmen handlar om en otroligt obehaglig medelålders (tror jag, kan var något yngre) man som drömmer om att få ligga med en tjej. Denna dröm gör att han blir indragen i diverse lustigheter. Tyvärr innebär japanska lustigheter nästan uteslutande att någon får en blomkruka i huvudet eller tjuvkikar på tjejer som duschar. Getting Any är dock riktigt rolig de första 20 minuterna, sedan blir det bara för mycket och när huvudpersonen förvandlas till en enorm flugmänniska i slutet börjar man fråga sig hur detta kan vara ett verk av samme man som gav oss Scene By The Scene. Det är ungefär som om Vashti Bunyan skulle göra en låt med drängarna. Eller att Ingmar Bergman skulle regissera Stefan och Krister. Visserligen är avståndet mellan väster-och österländsk humor stort, men inte ens japanerna kan väl tycka att Getting Any är en sofistikerad komedi?
Men om det hela känns lite märkligt så är det ändå väldigt uppfriskande. Även om jag inte direkt älskar buskis så hade det vara skönt om fler artister var lika avslappnade som Beat Takeshi. Han visar, trots att Getting Any är en ganska dålig film, att det ena aldrig behöver utesluta det andra. 2/5

Jazz!

Bra kväll. Lördag, DJ-ing och ingen alkohol. En sällsam upplevelse. Jazzattacks var verkligen otroligt bra, enda gången man tänkte på annat var när de drog ned tempot. Ofta när hiphop tar in jazzinfluenser så blir det (åtminstone de senaste sju åren) väldigt såsigt. Rhodes och mjuuuka gitarrer. George Benson. Ibland är det fint (som med viss neo soul) men oftast blir det bara outhärdligt. Därför var det uppfriskande att Jazzattacks snarare är ett jazzband med rap än vice versa. När det var som bäst så kändes det lite som Charles Mingus, den bästa jämförelsen mina otroligt fattiga jazzkunskaper bjuder. Jazzattacks är i alla fall bandet för dig som tycker att det bästa med Timbuk & Damn!s konserter är när de spelar Incredible Bongo Bands cover av Apache. DJ:andet gick ganska bra förrutom att folket inte fattade Bennassi Broslåten och inte blev lika pepp på Ying Yang Twins/Darin-mixen som de borde ha blivit. Och så var volymen för låg, men det var inte mitt fel utan Retros töntiga grannar. Jazzattacks: 4/5

The Juan Macleans album från tidigare i år är verkligen väldigt bra. Egentligen är man ju rätt trött på den där grejen med lite funk, lite elektronik och lite disco. The Juan Maclean är dock tillräckligt lite rock och tillräckligt mycket Kraftwerk för att det ska räcka hela vägen. Albumet heter Less Than Human och har hållit betydligt längre än LCD Soundsystems (som var bäst i cirka fem minuter). Bästa låten heter Give Me Every Little Thing och kommer undan med allt det som man egentligen borde vara lite trött på. 4/5

brat!

Jag är numera en del av Sveriges elit. Jag har varit på Plysch. Det var roligt, vi fick gratis drinkar men det var lite för lite folk och alldeles för få riktiga brats. Efter Plysch gick vi inte till Crush utan hem efter att jag inte ätit. Trevligt! 3/5

FCZ var såklart underbart. Men herregud, det måste ju vara något allvarligt fel på Tore. Han hävdar att han är 25. Han ser ut att vara 12. När han skulle sjunga var det det roligaste jag någonsin upplevt tills dess att jag såg honom dansa senare i samma avsnitt. Han är ju för bra för att vara sann, ZTV-ledningen lär ha gett varandra lyckliga "this is it"-nickningar när de såg honom första gången. Dock är det frustrerande att se laget spela fotboll. Det känns lite hopplöst. Bästa Glennkommentaren: "de är ju udda... eller inte udda. speciella". Fint!

Ikväll ska jag spela skivor på Retro. Releasefest för Jazzattacks nya album. Det blir nog trevligt. Vill spela techno, vet ej om jag vågar.

krs

Orkar inte skriva så mycket då jag måste fokusera all min journalitiska briljans på en text om KRS-1.

Vashti Bunyan är jättebra (4/5), något jag motvilligt måste erkänna. Är annars äckligt less på all musik som "viskar" och innehåller harpa och klockspel och liknande. Men Vashti är fin. Dock känns hon redan nu för indiehypad (M.I.A., Antony, Magic Numbers ni vet) så jag kommer troligtvis bli tvungen att lägga ned henne snart. Det kostar på att vara på topp! Aldrig får man vila, sällan får man uppskattning.

Akustisk grime? Kul på pappret, Lauryn Hill-unplugged i verkligheten. Grejen är att de flesta grimeemceerna inte är så jävla kul utan mest blir bra i kombination med roliga beats och "kom igen gubbar nu ger vi 110%"-mentalitet. I och för sig hade jag inte velat höra Saigon rappa över ett så tråkigt komp ändå. Eller jo, jag vill alltid höra Saigon. Jag vill operera om Saigon till kvinna och älska med henne. Annars verkar nya Run the road vara ganska bra. Inledande Get Set med Kano och Low Deep är verkligen perfekt. (Den akustiska grimelåten heter Sick 2 Def och Plan B heter artisten).

Nasty

Nas ja. Få rappare inger så blandade känslor. Ok, alla är väl överens om att Illmatic är bäst någonsin, men sen? Det är svårt att veta hur mycket som är äkta Naskärlek och hur mycket som är förhoppningar om att Nas äntligen ska göra den där andra klassikern. Stillmatic var inget speciellt bra album men hade en väldigt smart titel som ytterligare ökade viljan att älska Nas. God's Son innehöll den finaste och fulaste låten någonsin (Dance). Och det senaste albumet var en jobbig dubbel med fåniga blueslåtar, förvirrad politisk argumentation och världens märkligaste och obehagligaste sexrim. Igår så skrev jag om hur pepp jag är på Neptunesbeatet som Nas tydligen köpt för typ 1.5 miljoner dollar och som enligt Busta Rhymes kommer "revolutionera hiphopen". Revolutionerande för Nas i alla fall som i princip aldrig haft ett riktigt spännande beat på sina post-illmatic (okej, post-It was written då) skivor. Jag glömde dock nämna att det faktiskt är en Naslåt med på Big Mikemixtapen. Death Anniversery har en helt fantastisk inledande "what if?"-vers där Nas bland annat frågar vad vi skulle säga om AZ aldrig hade funnits eller om Jungle hade spökskrivit alla Nas's texter. Egentligen inget otroligt i sig, men sättet Nas säger det på och det enkla faktum att oerhört få rappare överhuvudtaget bryr sig om att ha ett liiite annorlunda tema gör att man än en gång känner hopp för framtiden.

Sitter och lyssnar på Blackalicious nya. Väl "eklektiskt", men en av få "experimentella" hiphopakter som är det minsta intressanta att lyssna på. NIA (framförallt den DJ Shadowproducerade fantasylåten!) och Blazing Arrow är ju jättebra hiphopskivor som det inte riktigt känns som det görs längre. Eller så har jag bara blivit äldre.

5/5 till middagen igår. Otroligt gott och trevligt. Tyvärr så hade jag inte ätit på hela dagen och när den något försenade maten kom in frossade jag och blev av Gud straffad tämligen snabbt med buksmärtor som gick över först i morse.

Life is a party

5/5 till inflyttningsfesten igår. Bålen var visserligen never-ending, men det berodde främst på att den var så jävla utspädd! Drack 25 glas utan att bli speciellt full. Sen gick vi till ett Retro som visade sig vara fullt, fortsatte till en halvt avslagen fest och hamnade såsmåningom på ett sedvanligt oroväckande KB.

4/5 till nya Big Mike-mixtapen. Finns riktigt många fina grejer där, som ny Pharell och en massa Juelz Santana. Det känns verkligen som om Juelz kommer bli nästa grej, och jag tror att vi är ganska många som är överrens om det. Just nu kan jag dock inte tänka på något annat än det där mytomspunna Neptunesbeatet som Nas köpte för fantasisummor. Hur låter det? Exakt hur chockerande bra kan en låt vara? En ny Encore eller Hey Ya?

Nu ska jag gå och läsa Canterbury-sägner och lyssna på Matias Aguayo.

Want you back

Äntligen är internetet tillbaka efter några förtvivlade dygn. Noterar att jag inte har fått några mail och egentligen inte har så mycket att göra på "nätet". Internetberoendet bottnar nog i samma ängslan som den för att inte gå ut en helg. Rädslan att behöva höra kommentaren "du skulle varit där". Mardrömmen!

5/5 till gårdagens FCZ. Jag hoppas att de i något framtida avsnitt låter "nördarna" ta med Glenn på gallej. Visserligen är det en lite orättvis jämförelse: killarna är ju olika och har rätt blandade intressen medans Glenn ju bara är fotboll och Norrlands Guld. Men ändå, tänk på möjligheterna! Glenn på Lan-party, Glenn på studentspex, Glenn på teatern, Glenn på poesiafton. Kanske kan bli en spin-off?

Rallarsving var också grymt. Musse måste vara världens gulligaste! Som en liten nyvaken apa ser han ut. Otroligt bra "kemi" mellan programledarna. Obehagligaste var vikingakämparna som slogs med svärd och sköld. Jag hajjar som inte vikingaromantiken. Roligt var i alla fall kvinnan som anklagade konverteringen till kristendomen för att ha försämrat kvinnornas ställning. Det må stämma, men huvudanledningen till att vikingakvinnorna fick ansvara för "husnyckeln" var väl att vikingamännen var upptagna med våldtäkt och plundring på annan ort? 4/5

3/5 till Jeriko igår. Oväntat lite folk. Musiken kan inte bedömas då jag var något överförfriskad. Minns nog inte en enda låt de spelade. Väljer därför ett neutralt betyg. Jag är ganska säker på att jag hade roligt i alla fall!

Today (mixad av Superpitcher) årets album? Möjligen.

Ikväll inflyttningsfest hos Ida med bål som tydligen ska vara "never-ending".